Fakta om legionella
Legionellabakterien är vanligt förekommande i jord och i vattensamlingar. Det första registrerade legionellautbrottet skedde 1976, efter ett konvent som hölls på ett hotell i Philadelphia. 189 personer smittades av legionellabakterier på grund av hotellets illa underhållna kyltorn, varifrån smittan spreds i byggnadens klimatanläggning. 29 personer avled.
Den legionellaart i legionellafamiljen som är farligast för människan är legionella pneumophila av serogrupp 1 och bär skulden till de flesta legionärssjukeutbrott i världen. Även många andra arter inom släktet legionella kan orsaka sjukdom hos människor. Bakterierna tillväxer främst i temperaturer 20–45 °C och kan därmed frodas i kyltorn, vanliga vattenledningar, klimatanläggningar, duschar eller bubbelpooler. Tillväxten gynnas av den biofilm som kan bildas på väggarna inne i vattentankar, vattenledningsrör och duschslangar.
Många människor har antikroppar mot legionella pneumophila – utan att veta om att de har drabbats. Det tyder på att många fall av legionellasmitta aldrig uppdagas. Legionärssjuka har ökat runtom världen på senare år. 1993 rapporterades 1242 fall av legionärssjuka i Europa. År 2018 hade antalet anmälda fall ökat till 5960. Statistiskt sett, avlider var tionde person som smittats, men dödssiffran är mycket högre i högriskscenarion.
Hur sprids smittan?
Legionärssjuka är inte smittsamt människor emellan och kan inte orsakas av att man dricker förorenat vatten. Smittan får fäste när man inandas bakterien i vattendroppar eller aerosoler. Vattendimma (aerosoler) uppstår överallt där det förekommer vattenstänk eller vattensprejning. Vid gynnsamma förhållanden kan legionella spridas i en hel byggnad på endast några dagar med katastrofala följder.
Vad gynnar legionellatillväxt i vattenburna system?
• Temperaturer mellan 20°C till 45°C
• Beläggningar av biofilm, kalk och slam
• Korrosion
• Stillastående vatten
• Varierande pH-nivå
• Bristande kunskap om legionella hos systemansvariga
• Bristfälligt underhåll och kontroll
Legionellabakteriens skydd och näringskällor är alger, amöbor och andra bakterier. Kalk, slam, biofilm och andra beläggningar kan skapa gynnsamma förhållanden för tillväxt och ge skydd mot ogynnsam temperatur och biocider.
Temperaturer mellan 20°C till 45°C gynnar legionellatillväxten, men det innebär inte att parasiten inte överlever i andra temperaturer. Legionella har upptäckts i vattentemperaturer från 6°C till 60°C. Organismen verkar inte klara temperaturer över 60°C och förökar sig inte i temperaturer under 20°C, men kan i en kallare miljö ligga i dvala tills temperaturen stiger igen.
Långvariga biverkningar av legionella
De som överlever legionärssjukan kan få svåra, livsförändrande och långvariga biverkningar. En holländsk studie utförd på 122 personer som haft legionärssjuka har påvisat nedanstående biverkningar:
- 75% led av kronisk trötthet
- 66% led av neurologiska symptom (som minnesförlust)
- 63% led av neuromuskulära symptom (som muskelvärk och rörelseproblematik)
- 15% led av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
Vem hör till riskgruppen?
Vem som helst kan få legionärssjuka, men individer med försvagat immunförsvar är mer benägna att smittas och har sämre förmåga att bekämpa smittan. I denna grupp ingår:
- Äldre personer (vanligtvis över 50 år, speciellt män)
- Rökare eller f.d. rökare
- Personer med historik av alkoholmissbruk
- Personer med kronisk lungsjukdom
- Personer med försvagat immunförsvar p.g.a. sjukdom som cancer, diabetes, njursvikt eller AIDS/HIV
- Personer som intar mediciner som försvagar immunförsvaret (exempelvis cellgifter)
